nakna händer, nakna tankar. regnet som förut ofta tilltog syns sällan till, istället finns där endast tunna slöjmoln framför en stor, klargul sol. värmen som letar sig in i vener och artären får blodet att långsamt porla genom kroppen igen och nu kan jag se hur dimman sakta blir upplöst till inget mer än några få vattendroppar. så länge som jag väntat på att se världens alla färger, så länge som jag väntat på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar