140607

10/5-2014, ca 20.25

— Får jag en kram?

Självklart får du en kram, det är ju det jag har väntat på hela dagen vi varit tillsammans. Din närhet. När vi låg i din säng och tittade på Grease var det enda jag kunde tänka på hur ditt ben nuddade mitt. Hur du när du rörde på dig flyttade lite närmre, gjorde kontaktytan lite större. Sättet du såg mig. Dina stora, blå ögon som inte bara gav mig en blick då och då utan gav mig hela din uppmärksamhet. Då du tog på min arm, liksom smekte den i förbifarten, jag svindlade. När vi sedan stod vid järnvägsspåret och såg tåget komma där borta frågade du mig, som om jag inte redan var påväg; ”Får jag en kram?”. Din arm runt min kropp, hårt. Du tryckte dig mot mig som om du inte ville låta mig gå. Det ville inte jag heller. När vi sedan släppte taget om varandra såg du mig i ögonen och jag förstod, nu händer det. Ansikten flyttar närmre tills läppar möts. Din hand mot min kropp som sakta smeker mig på armen och bak på ryggen, upp i min nacke. Jag håller ett stenhårt tag i din jacka, får inte tappa balansen. Vi smakar mint och värme, längtan och nyfikenhet. Till en början blundar jag men då och då öppnar jag försiktigt ögonen för att se efter att du verkligen är där, att det här verkligen händer på riktigt. Några gånger släpper våra läppar taget om varandra i några sekunder men lika snabbt hittar de tillbaka till varandra. Jag känner hur din tunga smyger på mina läppar samtidigt som jag hör tåget komma närmre. En sista kyss och sen ser vi på varann, ler lite generat. Du säger något jag inte kommer ihåg och jag tror att jag skrattar lite. 

— Hejdå! 

Genom tågfönstret ser jag hur du tar på dig hjälmen och sätter dig på mopeden för att åka tillbaka hem igen. Med darrande händer och dunkande hjärta skriver jag ett sms: 

HON FUCKING KYSSTE MIG