140826

hej allihopa, förlåt att det varit så tomt här. det lär nog vara det ett tag till tyvärr, har i princip ingen inspiration eller lust att varken skriva eller fotografera. jag ska dock ge er någonting nu på en gång! jag läser nu en kurs som heter "skrivande" i skolan och på lektionen igår gjorde vi flödesskrivning som resulterade i tre små texter och ni ska få läsa en av dem! hoppas ni har det bra och om ni vill får ni gärna höra av er på antingen mail /tolftejuli@hotmail.com/ eller på kik /tolftejuli/ så får ni ha det så bra tills vi hörs igen, kramis 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

mitt i skogen fanns en kant. en kant så brant att man tror att man kan se ner i jordens kärna. där nere finns värmen. värmen som gör att varje frusen artär tinar igen. de som frös under vintern när smärtan var som värst. värst värst värst. det gjorde så ont när blodet frös och det kommer göra ännu ondare när det tinar. hela kroppen kommer sticka av obehag och den första värmen kommer vara som om någon sticker tre tusen nålar genom huden. huden huden huden som aldrig tar slut. den breder ut sig över slätterna och slukar hela världen. därunder porlar blodet som långsamt tinat och jag tror att jag kommer kunna känna igen om inte smärtan från värmen från djupet av världen gör att jag tappar känseln i hjärtmuskeln. blodet kommer pumpa fram genom kroppen som är min fästning och aldrig igen kommer det att frysa till is. is is is i mitt sinne som vägrar försvinna. den täcker min syn och gör det omöjligt att veta vilken väg jag ska ta för att få blodet att långsamt tina.