header

header

måndag

160201

jag vill så himla gärna förklara. allt. men jag vet inte för vem. det är nämligen svårt att förklara något man själv inte förstår eller vet hur man hanterar. jag vet inte vart man börjar?

"hej jo men det är som så att jag hatar mig själv fast jag sätter mig själv före alla andra och jag tror jag har vuxit ur min själ eller nåt för asså ingenting stämmer längre och jag vill förändra allt eller i alla fall det mesta eller ah det som känns fel och så tror jag att min hjärna har fått kortslutning eller nåt för ibland eller ah för det mesta så glömmer jag av att jag lever eller asså nä det var inget du bryr dig nog inte ändå hejdå"

jag pratar med någon och helt plötsligt får jag som ett slag i ansiktet och plötsligt så kommer jag på att, juste, jag lever ju - och då kommer existensångesten och herregud vad gör ens en människa? kan man ha armen såhär? hur länge är det okej att titta någon i ögonen utan att den tror att jag är helt sinnesjuk? måste jag prata nu eller hur gör man när man befinner sig i en situation med fler människor än en själv? varje steg är liksom energikrävande för jag är så medveten om varje rörelse kroppen gör.

"hur sätter man ner fötterna utan att det ser ut som att jag tänker på att jag ska sätta ner fötterna? vad tänker de som ser på mig nu när jag tänker på hur jag går? varför tänker jag på hur jag går???? sluta tänk på hur du går!! men nej nu ser det ju ut som att jag tänker på hur jag går herregud det är nog bättre om jag bara lägger mig ner"

och shit, vi ska inte ens prata om hur kroppen skaver. FAN DET STÄMMER JU INTE. det ska inte se ut såhär för det här är inte den jag är. varförvarförvarför ser det inte ut som det ska? varför var jag tvungen att komma på att jag inte är den jag blivit inbillad hela mitt liv att jag är? nu blir det ju faktiskt jättejobbigt att göra något åt saken. men jag kan väl inte bara fortsätta lura mig själv resten av livet? eller kan jag det? nä då kommer jag nog bli sinnessjuk på riktigt tror jag. jahaja, fan vad svårt det ska va att leva hela jävla tiden då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar