160517

orden i mig har förändrats. förr var det långa svävande meningar som fortsatte tills jag inte längre orkade. nu, korta avhuggna konstateranden med ord som väger tyngre än 1 liter tårar. "vart tog orden vägen?" kan man fråga sig då. jag vet inte, de flög sin kos. när stressen började fylla upp varje liten nervcell i min hjärna fick de inte plats längre. orden dog ut. jag försöker hitta dem igen, typ nu, men de kommer inte lika flytande som de en gång gjorde. jag minns hur jag fyllde flera A4-sidor med känslosvall och hur jag förundrades över att alla de där orden var mina. att de kom från mig. jag ska hitta dem igen, jag håller dem för nära hjärtat för att låta dem gå. de har varit ute på egna små äventyr nu i kanske 2 år så nu är det faktiskt hög tid att komma tillbaka. och om de inte gör det? då drunknar jag nog i ordlöshet.