ena stunden så glad att fötterna lyfter från marken
så lycklig att jag fånler mot främlingar
så lycklig att hjärtat gör volter av glädje i bröstet på mig
men plötsligt, när jag blir ensam, bryter det ut
tårar som bränner i ögonen
orkeslösheten som letar sig ut i varenda liten fingerspets
stressen tar över varje millimeter av min kropp
kryper in i köttet och forsar genom artärerna
orkar ingenting, vill ingenting
lägger mig i sängen och tittar upp i taket och blir mer och mer stressad för varje sekund som går
allt skulle ju bli bra
jag skulle vara så jävla lycklig
jag är lycklig
men ändå så rädd och så tom
vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska vara
vill att de ska fråga hur jag mår, hur jag har det, vad som händer i mitt liv
*tystnad*
allt jag får är tystnad och tomma frågor som inte spelar någon roll
se mig då
SNÄLLA TITTA PÅ MIG OCH SE MIG OCH FRÅGA HUR JAG MÅR
jag vill ju berätta men ingen orkar bry sig
det finns så mycket att säga, så mycket som jag vill berätta, som jag vill att ni ska veta
men ni vill inte veta och jag kan inte göra något åt det
snälla bara se mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar