140529

frustrationen
rädslan
hopplösheten

de säger att jag gjort fel men inte vad
de tycker att jag är fel
de vill göra mig rätt

de vill göra om mig så att jag passar in i deras mall för vad som är bra
de vill inte att jag ska vara som jag är, de blir så rädda då
de vill förbjuda mig att vara lycklig så länge jag är fel
de vill bestämma hur jag ska vara och inte vara, de vill inte att jag ska känna mig hel

jag försöker se hur de ser, försöker förstå vad som är så skrämmande
allt jag ser är ett virrvarr av oförståelse och rädslan av att ha fel
de sätter sitt ego framför mitt välmående och klagar på att jag är självisk
de säger att man ska få tycka vad man vill och blir arga när jag säger min åsikt
de tycker att man ska få vara sig själv och gör allt för att tysta mig
de vägrar inse att jag växer upp, att jag förändras, att jag inte vill vara som de vill att jag ska vara

de vägrar inse att jag är den jag är och de kan inte göra någonting för att ändra på det