det är bra
allt är fint
hur är det själv?
om jag berättade om mina demoner
om jag sa hur de förändrar min själ
hur de kryper i mina artärer
och får blodet att förvandlas till is
hade ni lyssnat?
eller hade ni,
med paniken i ögonen,
sagt att ni hoppas det blir bättre?
vill inte leva i lögn
men vill inte
förstöra
skapa dålig stämning
göra er obekväma
så när ni frågar
hur är det med dig?
ler jag med sådant motstånd att det borde synas i ögonen
och säger:
det är bra
allt är fint
hur är det själv?
för vad kan jag annars göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar